Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/572

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
234
sekundära könskarakterer hos menniskan.

Forbes, hvilken särskildt gifvit akt på denna sak, erhållit den uppgiften, att aymaras och quichuas i Cordillererna äro märkvärdigt hårlösa, ehuru vid långt framskriden ålder några få glesa hår tillfälligtvis uppträda på hakan. Männen i dessa båda stammar hafva ganska litet hår på de olika delar af kroppen, hvarest hår växer i öfverflöd hos europeerna, och qvinnorna ega intet sådant på motsvarande delar. Hufvudhåret hinner dock en utomordentlig längd hos båda könen och räcker ofta nästan till marken, hvilket likaledes är händelsen med några nordamerikanska stammar. Till mängden af hår och den allmänna kroppsskapnaden skilja sig könen af de amerikanska urinvånarne icke så mycket från hvarandra som af de flesta andra menniskoracer.[1] Detta faktum är analogt med det, som förekommer hos några beslägtadə apor; könen t. ex. af chimpansen äro icke så olika som af gorillan eller orangen.[2]

I de föregående kapitlen hafva vi sett, att hos däggdjur, foglar, fiskar, insekter o. s. v. många karakterer, hvilka, enligt hvad alla skäl gifva vid handen, genom könsurval ursprungligen förvärfvades af blott det ena könet, hafva öfverflyttats till båda könen. Emedan denna förärfningsform tydligen har till stor utsträckning varit rådande hos menniskoslägtet, skall det bespara oss mycket onyttigt upprepande, om vi betrakta de för hankönet egendomliga karaktererna tillsammans med andra för båda könen gemensamma karakterer.


Stridslag. — Hos barbariska folk, t. ex. australienserna, äro qvinnorna beständigt orsak till strid både mellan individer af samma stam och mellan skilda stammar. Så var det tvifvelsutan i forna tider; “nam fuit ante Helenam mulier teterrima belli causa“. Hos de nordamerikanska indianerna är striden bragt i system. Den utmärkte observatorn Hearne[3] säger: “Det har alltid hos dessa folk varit karlarnes sed att kämpa om hvarje qvinna, för hvilken de hysa tillgifvenhet, och i följd deraf

  1. Prof. och fru Agassiz (Journey in Brazil, sid. 530) anmärka, att könen af de amerikanska indianerna skilja sig mindre från hvarandra än negrernas och de högre racernas kön. Se också Rengger, ibidem, sid. 3, om guaranys.
  2. Rütimeyer, Die Grenzen der Thierwelt; eine Betrachtung zu Darwin’s Lehre, 1868, sid. 54.
  3. A Journey from Prince of Wales Fort, oktav-editionen, Dublin 1796, sid. 104. Sir J. Lubbock (Origin of Civilisation, 1870, sid. 69) meddelar andra liknande fakta från Norra Amerika. Se om Södra Amerikas guanas Azara, Voyages o. s. v., tomen II, sid. 94.