Hoppa till innehållet

Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/63

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
41
språk.

från alla vanliga konster, ty menniskan har en instinktmessig böjelse att tala, såsom vi se af våra barns sladder, hvaremot intet enda barn har en instinktartad benägenhet att brygga, baka eller skrifva. Dessutom antager icke någon filolog numera, att något språk har blifvit med flit uppfunnet; hvart och ett har långsamt och omedvetet utvecklats genom många framsteg. De ljud, som frambringas af foglar, erbjuda i åtskilliga hänseenden den närmaste analogien med språket, ty alla medlemmarne af samma art frambringa samma instinktlika skrik som uttryck för sina själsrörelser; men den verkliga sången och äfven locktonerna lära de från sina föräldrar eller fosterföräldrar. Dessa ljud äro, som Daines Barrington[1] har bevisat, “icke mera medfödda, än språket är hos menniskan“. Första försöken att sjunga “böra jemföras med ett barns ofullkomliga försök att framstamma ord“. De unga hanarne öfva sig eller, som fogelfängare säga, repetera under tio eller elfva månader. Deras första försök utgöra knappast en tillstymmelse till den blifvande sången, men då de blifva äldre, kunna vi märka hvaråt de syfta, och till sist sägas de “sjunga sin sång alltigenom“. Fogelungar, som hafva lärt sig en särskild arts sång, t ex. de i Tyrolen uppfödda canariefoglarne, lära och meddela sin nya sång åt sin afkomma. De små naturliga olikheterna i sång hos samma art, som bebor olika distrikt, kunna lämpligen jemföras, som Barrington anmärker, “med provinsialdialekter“, och beslägtade, ehuru skilda arters sånger kunna jemföras med skilda menniskoracers språk. Jag har meddelat ofvannämnda detaljer för att visa, att en instinktartad benägenhet att tillegna sig en konst icke är en uteslutande tillhörighet för menniskan.

Med afseende på det i ord uttryckta språkets uppkomst kan jag, efter att hafva läst å ena sidan hr Hensleigh Wedgwood’s, hr F. Farrar’s och professor Schleicher’s[2] högeligen intressanta verk samt å andra sidan professor Max Müller’s beryktade föreläsningar, icke draga i tvifvelsmål, att språket leder sitt ursprung från ett genom tecken och åtbörder underhjelpt efterhärmande och förändrande af åtskilliga naturljud, andra djurs läten

  1. Daines Barrington i Philosophical Transactions, 1773, sid. 262. Se äfven Dureau de la Malle i Annales des Sciences Naturelles, tredje serien, zoologi, tomen X, sid. 119.
  2. On the Origin of Language af H. Wedgwood, 1866, och Chapters on Language af F. W. Farrar, 1865. Dessa verk äro de intressantaste. Se äfven De la Phys. et de la Parole af Albert Lemoine, 1865, sid. 190. Den aflidne professor Aug. Schleicher’s arbete om detta ämne har af dr Bikkers blifvit öfverflyttadt till engelskan under titeln: Darwinism tested by the Science of Language, 1869.