testamentariska skänker till andra atomer, som intaga de platser, hvilka de förra hafva lemnat, strider mot medvetandets utsago och är alltså falskt; men det är den genom antagandet af en utveckling nödvändiggjorda läran, och följaktligen är hypothesen falsk“[1].
Skönhetssinne. — Man har förklarat, att detta sinne
tillkommer menniskan allena. Men då vi se hanar bland foglarne
med flit utbreda sina fjädrar och sina lysande färger inför
honorna, under det att andra foglar, som icke hafva så prydliga
färger, icke göra någon sådan exposé, är det icke möjligt att
betvifla, det honorna beundra sina hanars skönhet. Som qvinnor
allestädes smycka sig med dessa fjädrar, kan man icke betvifla sådana
prydnaders skönhet. Kragfoglarne (Chlamydera) som smakfullt pryda
sina lekplatser med i glada färger prålande föremål, hvilket äfven
vissa honingsfoglar göra med sina nästen, lemna nya bevis för,
att de ega ett skönhetssinne. Om man afser foglarnes sång, så
beundras de behagliga toner, som under parningstiden frambringas
af hanarne, helt säkert af honorna, för hvilken omständighet
beviset längre fram skall lemnas. Om fogelhonor icke hade egt
förmåga att uppskatta sina makars vackra färger, prydnader och
läten, skulle all den möda och omsorg, som de visa i att lägga
sina behag i dagen, hafva varit bortkastade, hvilket man
omöjligen kan antaga. Hvarför vissa lysande färger och vissa ljud
skulle uppväcka nöje, då de äro harmoniska, kan, som jag
förmodar, icke mera förklaras, än hvarför vissa smakförnimmelser
och lukter äro angenäma; men samma färger och samma ljud
beundras helt säkert af oss och af många bland de lägre
djuren.
Sinnet för det sköna, åtminstone så långt som qvinlig skönhet afses, är icke någon särskild egenskap hos menniskosjälen, ty det är synnerligen olika hos olika menniskoracer, och är icke alldeles detsamma ens hos olika folkslag af samma race. Att döma af de förskräckliga prydnader och den lika förskräckliga musik, som beundras af de flesta vildar, kunde man påstå, att deras ästhetiska förmåga icke vore så högt utvecklad som hos vissa djur, t. ex. hos foglar. Deremot skulle icke något djur vara i stånd att beundra sådana scener som den nattliga himlen, ett vackert landskap eller en förfinad musik; men sådana upphöjda egenskaper, beroende som dessa på odling och sammansatta tankeförbindelser, besittas icke af vildar eller af personer, hvilka sakna uppfostran.
- ↑ Dr J. M’Cann, Anti-Darwinism, 1869, sid. 13.
