ogillande af den ende Guden eller af gudar, på hvilka hon enligt sin kunskap eller villfarelse kan tro; men i denna händelse tillkommer ofta den nya fruktan för gudomligt straff.
De strängt sociala dygderna till en början betraktade
för sig sjelfva. — Ofvanstående framställning af första ursprunget
och beskaffenheten af den moraliska känsla, som säger oss, hvad
vi böra göra, och af det medvetande, som anklagar oss, om vi
icke äro detsamma lydiga, öfverensstämmer väl med hvad vi se af
denna egenskaps tidiga och outvecklade beskaffenhet hos
menniskoslägtet. De dygder, hvilka åtminstone i allmänhet måste utöfvas
af ohyfsade menniskor, för att de må kunna sluta sig tillhopa i ett
samhälle, äro sådana, som ännu erkännas vara de vigtigaste. Men
de utöfvas nästan uteslutande i förhållandet till personer af samma
stam, och deras motsatser betraktas icke som brott i förhållandet
till andra stammar. Ingen stam kunde hålla tillsammans, om
mord, plundring, bedrägeri m. m. vore allmänna; följaktligen äro
sådana förbrytelser inom samma stams område “bränmärkta med
en beständig skam“[1], men framkalla icke ett sådant omdöme
utom detta område. En nordamerikansk indian känner sig nöjd
med sig sjelf och äras af andra, då han skalperar en menniska
ur en annan stam; en dyak hugger af hufvudet på en person,
som icke förolämpar honom, och torkar det som en trofé.
Barnamord har till det största omfång varit rådande i hela verlden[2]
och icke bemötts med något ogillande, utan afdagatagandet af barn,
isynnerhet af qvinnokönet, har ansetts nyttigt för stammen eller
åtminstone icke skadligt. Sjelfmord betraktades under forna tider
i allmänhet icke som något brott[3], utan i anledning af det
ådagalagda modet snarare som en berömvärd handling, och det utöfvas
ännu i vidsträckt mån af några till hälften civiliserade nationer
utan att ogillas, ty förlusten af en enda individ förnimmes
icke af en nation; hvilken förklaringen än må vara, så utöfvas
sjelfmord, såsom jag erfar af Sir J. Lubbock, sällan af de lägsta
barbarer. Det har berättats, att en indisk thug (strypare) i
- ↑ Se en god uppsats i North British Review, 1867, sid. 395. Se äfven hr W. Bagehot’s artiklar öfver lydnadens och sammanhållningens betydelse för urmenniskan i Fortnightly Review, 1867, sid. 529, och 1868, sid. 457, o. s. v.
- ↑ Den fullständigaste redogörelse, hvilken jag har påträffat, finnes hos dr Gerland i hans arbete Ueber das Aussterben der Naturvölker, men jag skall återkomma till frågan om barnamord i ett efterföljande kapitel.
- ↑ Se den synnerligen intressanta afhandlingen om sjelfmord i Lecky’s History of European Morals, vol. I, 1869, sid. 223.
