WALTER SCOTT
hjärtade egendomsägares underhavande, över vars huvud samma utsikt till elände svävade. Denne var en styvsint presbyterian av äkta skrot och korn, benämnd Deans, som, ehuru han till följd av sina grundsatser rörande kyrka och stat stod högst illa anskriven hos lairden, likväl lyckats bibehålla sig vid den jord han innehade på egendomen, därigenom att han ordentligt erlade kvarntull, skatthöns, skjutspenningar, postförsel och alla de olikartade pålagor, som nu blivit förvandlade i penningar och innefattade under det betydelsefulla ordet skatt. Men åren 1700 och 1701, som länge ihågkommos i Skottland för missväxt och dyr tid, kuvade även den jordbrukande whigens[1] manliga hjärta. Stämningar, lagsökningar och utmätningar flögo kring hans öron lika tätt som någonsin de toryistiska kulorna veno omkring cameronianernas vid Pentland, Bothwell Brigg eller Airsmoss. Kämpa hur han ville, och han kämpade tappert, ”kloke David Deans” måste rymma fältet till häst och till fots, och var nu given till pris åt sin snikne egendomsherre, ungefär vid samma tid som Benjamin Butler dog. Man förutsåg båda familjernas öde, men de, som förespådde, att man skulle komma att driva dem från hus och hem och bringa dem till tiggarstaven, blevo svikna i sin förutsägelse genom en tillfällig omständighet.
Just samma dag då deras utdrivning skulle hava ägt rum och då alla deras grannar voro färdiga att beklaga, men ingen att hjälpa dem, erhöllo församlingens kyrkoherde samt en doktor från Edinburgh kallelse att genast infinna sig hos lairden av Dumbiedikes. Båda blevo förvånade, ty hans förakt för båda fakulteterna plägade vara hans vanliga samtalsämne vid en extrabutelj, det vill säga åtminstone en gång var dag. Kroppens och själens läkare anlände nästan samtidigt på gården till den gammalmodiga lilla mansbyggnaden, och sedan de ett ögonblick betraktat varandra med någon förundran, uttryckte de i samma
- ↑ De av våra läsare, som ej känna till de i England brukliga partinamnen whig och tory, få vi upplysa, att de motsvara vad vi kalla liberala och konservativa.
92
