MIDLOTHIANS HJÄRTA
undan, handen förblev hängande i luften, som klorna på en grip i en vapensköld. — Jeanie, fortfor tillbedjaren i detta inspirerade ögonblick, jag säger dig, Jeanie, det är vackert väder ute och vägarna äro inte oävna, bara man tagit på sig utanstövlar.
— Har hin farit i den efterhängsne karln, mumlade nie mellan tänderna; vem skulle väl trott honom om att strutta av så långt? Och hon tillstod efteråt, att hon inlade litet av detta onådiga tänkesätt i sin ton och sitt sätt, ty som hennes far var ute och ”karlen”, som hon ohöviskt kallade egendomsherrn, ”såg ovanligt glad och upprymd ut, så kunde hon inte så noga veta, vad han kunde komma fram med härnäst”.
Hennes missnöjda min verkade likväl som ett fullkomligt lugnande medel, och lairden återföll från den dagen i sina forna tystlåtna vanor och besökte, så ofta vädret tillät det, tre eller fyra gånger i veckan Deans nya bostad, utan något annat synbart ändamål än att stirra på Jeanie, medan kloke David utgöt sin vältalighet över dagens stridsfrågor och tilldragelser.
