WALTER SCOTT
fråga om ungdomens nöjen, utan även allvarsamma farhågor hos hennes mer överseende syster. Den lägre klassens barn i Skottland bortskämmas vanligen i sina späda år genom sina föräldrars flathet. Effie hade åtnjutit en dubbel andel av denna obetänksamma och oförståndiga godhet. Huru sträng fadern än var i sina grundsatser, kunde han dock ej fördöma barndomens lekar, och ännu några år efter sedan Effie redan mognat till ungmö, tyckte den redlige gubben, att hans yngre dotter, hans ålderdoms barn, ännu var ett barn, kallade henne fortfarande ”sin flickunge” och ”lilla Effie” samt tillät henne att obehindrat springa vart hon ville och när hon ville, utom på söndagarna, eller på de stunder, som voro ägnade åt den husliga andakten. Oaktat hennes syster hyste all en mors kärlek och omsorg för henne, kunde hon likväl ej anses äga en mors välde, och det, som hon dittills utövat, vart med var dag inskränktare, allteftersom Effies tilltagande ålder berättigade henne — åtminstone i hennes egen tanke — att handla efter eget gottfinnande. Oaktat all den oskuld och godlynthet, vi beskrivit, ägde därför Liljan i S:t Leonards en liten portion egenkärlek och envishet och en viss häftig retlighet, som kanske till någon del var medfödd, men säkert även mycket stegrats genom den oinskränkta frihet, vari hon tillbragt sin barndom. Hennes karaktär torde bäst framställas genom skildringen av ett uppträde i hyddan.
Den omtänksamme fadern var ute i ladugården, sysselsatt med att fodra de nyttiga och tåliga djur, på vilkas avkastning hans inkomster berodde, och det var redan långt lidet på sommaraftonen, då Jeanie Deans började bliva orolig över sin systers uteblivande och frukta, att hon icke skulle hinna hem, innan deras far återkom från aftonens arbete, då han hade för sed att hålla sin aftonandakt, och då hon visste, att Effies frånvaro skulle göra honom högst missnöjd. Dessa farhågor vilade så mycket tyngre på hennes själ, som Effie flera föregående aftnar försvunnit vid ungefär samma tid, och hennes bortovaro, som först varit så kort, att den knappt bemärkts, efter
118
