MIDLOTHIANS HJÄRTA
Vid Butlers inträde satt den gamle mannen vid elden och höll i handen sin nötta fickbibel, som, sedan den på stupstocken testamenterats åt honom av en bland de män, vilka år 1686 beseglade sina svärmiska grundsatser med sitt blod, ständigt åtföljt honom under alla hans ungdoms vandringar och faror. Solen kastade genom ett litet fönster sina strålar på den gamles rygg och upplyste hans gråa hår och den heliga bok, vari han läste. Hans drag, som voro långtifrån vackra och tämligen stränga och sträva, hade likväl genom det allvar och det förakt för jordiska ting, som voro så betecknande för hans karaktär, oaktat sin stränghet, fått ett uttryck av stoisk värdighet. Han kunde berömma sig av att i ej ringa grad vara utrustad med de egenskaper, som Southey tillskriver de gamla skandinaverna, vilka han kallar ”skoningslösa i att bestraffa, ståndaktiga i att uthärda”. Det hela bildade en tavla, vars ljuseffekter Rembrandt kunnat återgiva, men vars konturer endast av Michelangelos kraftiga och säkra hand skulle kunnat framställas på duken.
Deans upplyfte ögonen vid Butlers inträde, men vände strax bort dem igen, liksom från ett föremål, vilket både överraskade och plågade honom. Han hade med hänseende till denne världsvise lärde, såsom han i sitt högmod kallade Butler, intagit en så överlägsen ståndpunkt, att ett sammanträffande med honom under känslor av förödmjukelse rågade måttet av hans olycka, och hans sinnesstämning liknade den döende hövdingens i den gamla balladen, då han utropar: ”greve Percy ser mitt fall!”
Deans upplyfte bibeln med vänstra handen, så att han till en del skylde sitt ansikte, och sträckte den högra så långt bakåt han kunde mot Butler, i det han på samma gång vände kroppen från honom, liksom för att för honom dölja de i hans ansikte kämpande sinnesrörelserna. Butler fattade den utsträckta handen, som varit hans fader- och moderlösa barndoms stöd, fuktade den med sina tårar och sökte förgäves säga mer än orden: — Gud tröste er! Gud tröste er!
— Det skall han, det gör han, min vän, sade Deans,
