WALTER SCOTT
ett brott sui generis — sui generis, mr Deans — vet ni vad det kostar?
— Jag förstår mig föga på antikrists språk, sade Deans, och jag bryr mig ännu mindre om, vad världsliga domstolar må kalla ärligt folks tal. Och vad det vidkommer att knota mot dem, så kan man vara säker på, att det är något, som alla de, vilka förlora sina rättegångar och nio tiondedelar av dem, som vinna dem, göra sig skyldiga till. Jag skall låta er veta, att jag anser alla era haltungade advokater, som sälja sin kunskap för silvermynt, och era världsvisa domare, som kunna ägna tre hela dagar till ett förhör i en rättegång rörande ett lökskal och ej en halv åt Evangelii vittnesbörd, såsom lagvrängare, vilka genom domar, spetsfundigheter och klyftiga lagtermer understöda allt det nationella avfall, som på senare tider ägt rum: förening, fördragsamhet, patronatsrätt och erastianska eder. Vad åter den kropps- och själsmördande kriminalrätten —
Vanan att betrakta sitt liv såsom helgat till att bära vittnesbörd för, vad han ansåg som den sanna religionens lidande och övergivna sak, hade kommit den redlige David att giva sina känslor luft i detta utbrott, men i detsamma han nämnde brottmålsdomstolen, vaknade med ens hos honom hågkomsten av hans dotters olyckliga belägenhet, och han höll plötsligt inne mitt i sitt triumferande tal, tryckte händerna mot pannan och tystnade.
Saddletree vart något rörd, men synbarligen ej så mycket, att det kunde förmå honom att avstå från det tillfälle att i sin ordning tala, som yppades genom Davids plötsliga tystnad. — Onekligt, granne, sade han, är det en svår sak att ha att göra med domstolar, såvida det inte är för att utvidga ens kunskaper och praktik genom att som åhörare bevista deras sessioner, och vad Effies olyckliga sak beträffar — ni har väl sett anklagelsen? Han drog därefter främ en bunt papper ur fickan och började bläddra i den. Denna är det inte — det är en stämning av Mungo Marsport av Marsport mot kapten Lackland för det att denne kommit till hans egendom Marsport,
152
