Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/195

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

gade han klandra detta som en svaghet hos flera av sina grannar och i synnerhet hos den stackars änkan Butler. Den omständighet, att dessa sinnesrörelser voro så sällsynta hos denne stoiske och förbehållsamme man, hade emellertid till följd, att hans barn, då han en och annan gång för dem tillkännagav sin ömhet och sitt bifall, rönte ett djupt intryck därav, i det de med skäl ansågo detta såsom ett bevis på känslor, vilka endast gåvo sig luft, då de blevo för mäktiga att längre kunna döljas eller återhållas.

Det var därför med djup rörelse han meddelade och hans dotter mottog denna välsignelse och faderliga smekning. — Och du, älskade fader, utropade Jeanie, då dörren tillslutits efter den vördnadsvärde gubben, må den förvärvade och utlovade välsignelsen mångfaldigas uppå dig — uppå dig som vandrar i världen, som vore du ej av denna världen, och aktar allt, vad den kan giva eller taga, blott såsom myggor, vilka solglimten framkallar och aftonvinden bortjagar!

Hon gjorde sig nu i ordning till sin nattliga vandring. Hennes far sov i en annan del av byggnaden, och regelbunden som han var i alla sina vanor, lämnade han sällan eller aldrig sitt rum, sedan han begivit sig dit för aftonen. Hon hade därför lätt att obemärkt lämna huset, så snart den utsatta mötestiden nalkades. Men ehuru hon ej behövde frukta sin fars mellankomst, föreföll henne dock det steg, hon stod i begrepp att taga, mycket svårt och förorsakade henne en djup ångest. Hon hade tillbragt ett stilla, enformigt, från världen avsöndrat liv i sitt fredliga hem. Till och med den timme, vilken många av vår tids flickor, både av hennes eget och av högre stånd, skulle ansett för rätta tiden att börja en glad afton, medförde i bennes tanke någonting allvarligt och högtidligt, och i det beslut, hon fattat, låg något besynnerligt, djärvt och vågsamt, varmed hon hade svårt att förlika sig, då verkställighetens stund nalkades. Hennes händer darrade, då hon i sitt vackra hår inflätade det band, som då för tiden utgjorde en ung flickas enda huvudprydnad, och ordnade

183