Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/210

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WALTER SCOTT

behöver i mitt departement, och om så är, att han är hågad att använda sin kunskap till stadens bästa, så kan ni aldrig få tag i en lämpligare karl. — Ni får inga helgon att leta efter insmugglat gods, tjuvar och dylikt — och så kallat anständigt folk, sekterister och avsigkomna handlande, åt vilka dylika handlingar anförtros, kan inte göra det bittersta gagn. Sådana personer äro rädda för det ena och hysa betänkligheter vid det andra; våga ej att säga en lögn, ehuru det torde vara till stadens fromma; tycka inte om att vara ute på ovanliga timmar eller en kall mörk natt och tycka ännu sämre om att få ett slag i skallen, så att det finns ett dussin av vår stadsbetjäning, både soldater, officerare och konstaplar, som av fruktan för Gud och fruktan för människor och fruktan för ett blodigt huvud eller sönderslagna ben ej kunna ta reda på någonting annat än en liten smula lättfärdighet till kyrkokassans förmån. Jack Porteous, som nu är kall och stel, stackars karl, var värd lika mycket som ett helt dussin sådana, ty han kände aldrig några farhågor eller betänkligheter, när det kom an på att göra något, som deras nåder befallt honom.

— Han har gjort staden goda tjänster, sade rådmannen, fast han förde ett väl utsvävande liv. Men om ni verkligen tror, att den där skälmen Ratcliffe kunde göra oss något gagn med att upptäcka dessa missdådare, så skulle jag vilja försäkra honom om liv, belöning och befordran. Den här olyckshändelsen är verkligen något förskräckligt för staden, mr Fairscrieve, och kommer att bli mycket illa upptagen på högre ort. Drottning Carolina, Gud bevare henne, är en kvinna — åtminstone tror jag det, och det är intet förräderi att såtillvida uttala min tanke — och ni torde likaväl som jag veta — ty ni har en hushållerska, fast ni inte är gift karl — att kvinnorna äro korta om huvudet och inte kunna fördra någon missaktning, och det skulle låta illa i hennes öron, att en sådan oordning kunnat förefalla, utan att någon ens kommit i kurran därför.

— Tror ni det, sir, sade stadsfiskalen, så kunde vi lätt

198