Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/301

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

dolde kvinnans namn och hennes bostad, förblev svaranden först tyst en stund och sade sedan, att om hon yppade detta, skulle det ej kunna avhjälpa den skada som redan skett, utan möjligen blott förorsaka ännu större. — Tillfrågad, om hon själv något ögonblick haft för avsikt att undanröja barnet, förklarade hon, att Gud måtte förbarma sig över henne så visst, som hon aldrig hyst en sådan tanke — och tillade därefter: aldrig då hon varit vid sina fulla sinnen, men vilka syndiga tankar den lede fienden kunnat ingiva henne, då hon ej varit sig själv mäktig, det kunde hon ej ansvara för. — Och då hon ånyo högtidligt tillfrågades, förklarade hon, att hon förr skulle velat bliva söndersliten mellan vilda hästar än som en onaturlig mor hava burit hand på sitt eget barn. — Tillfrågad, förklarade hon, att kvinnan under sina utbrott av ilska bland annat även påstått, att svaranden skadat sitt barn under feberyrseln, men svaranden trodde, att hon sagt detta blott för att skrämma henne till tystnad. — Tillfrågad, vad kvinnan för övrigt sagt henne, förklarade svaranden, att då hon så högt ropat efter sitt barn, att det var att befara, att grannarna skulle skynda tillstädes, hade kvinnan hotat henne med, att de, som kunnat tysta ungens skrik, även kunde tysta hennes, om hon inte höll sig litet stillare, samt att denna hotelse jämte kvinnans beteende lett svaranden till den övertygelsen, att barnet var dött och hennes eget liv i fara, emedan kvinnan var en ursinnigt elak kvinna, vilket svaranden slöt till av det språk hon förde. — Tillfrågad, förklarade hon att febern och yrseln ådrogos henne genom ledsamma nyheter, vilka plötsligt omtalades för henne, men vägrade att yppa, vari dessa nyheter bestodo. — Tillfrågad, varför hon ej nu meddelade dessa omständigheter, som kanske skulle sätta auktoriteterna i stånd att förvissa sig om, huruvida barnet var levande eller dött, och uppmanad att besinna, att hennes vägran i detta fall blottställde hennes liv och lämnade barnet i dåliga händer, ävensom att en dylik vägran vore oförenlig med hennes uppgivna avsikt att omtala allt för sin syster, förklarade hon, att hon nu vore övertygad

19. — Scott, Midlothians hjärta.289