WALTER SCOTT
vikt, vartill lag och särskilda omständigheter ansågos föranleda.
— Unga kvinna, så lydde hans ord, ni uppträder inför denna domstol under förhållanden, vilka det skulle vara mer än grymt att ej beklaga och känna deltagande för. Likväl är det min plikt att säga er, att ni, vilka än följderna må bliva, är skyldig sanningen åt ert land och åt den Gud, vars ord är sanning och vars namn ni nyss åkallat. Tag så mycken tid ni önskar att besvara de frågor, som denne herre — han pekade på systerns advokat — skall framställa till er, men kom ihåg, att vad annat ni här säger, än ni vet hänt och sant vara, därför kommer ni att ansvara både här och i ett kommande liv.
Man förelade henne därefter de vanliga frågorna: om någon inlärt henne det vittnesmål, hon nu skulle avlägga? Om någon lovat eller givit henne någon förmån, lega eller belöning för hennes vittnesmål? Om hon hyste något hat eller fiendskap mot kronans åklagare, mot vilken hon blivit kallad som vittne? Var och en av dessa frågor besvarade hon med ett lugnt ”nej”. Men frågornas lydelse väckte mycken anstöt och förargelse hos hennes far, som icke kände, att de framställdes i enlighet med rättegångsordningens allmänna föreskrifter.
— Nej, nej, utropade gubben, tillräckligt högt för att bliva hörd, min dotter är icke som änkan i Thekoa, att hon låter lägga orden i munnen på sig.
En av domarna, som antagligen bättre kände till domboken än domareboken och övriga heliga böcker, yttrade härvid någonting om nödvändigheten av närmare rannsakan efter denna änka i Thekoa, vilken, såsom han fattat faderns utsago, skulle sökt förleda vittnet, men rättens ordförande, bibelkunnigare än han, gav sin lagfarne ämbetsbroder viskande nödig undervisning i ämnet, varigenom ett uppehåll inträffade, som lämnade Jeanie Deans gynnsamt tillfälle att samla sitt sinne för det pinsamma värv, hon nu hade att fullgöra.
Mr Fairbrother, som var en erfaren och klok lagkarl,
294
