MIDLOTHIANS HJÄRTA
insåg nödvändigheten av att låta vittnet sansa sig. I djupet av sin själ närde han dock en misstanke, att hon skulle komma att till systerns förmån vittna falskt.
— Detta blir emellertid hennes ensak, tänkte han vidare, mig tillhör blott att tillse, att hon får tillräckligt rådrum för att med behörig fattning och reda avlägga sitt vittnesmål, det må nu bliva sant eller falskt — valeat quantum.
Han inledde alltså förhöret med likgiltiga frågor, vilka med lätthet kunde på ögonblicket besvaras.
— Ni är den tilltalades syster?
— Ja, sir.
— Men inte helsyster likväl?
— Nej, sir — vi äro ej födda av samma mor.
— Rätt så, och ni är, menar jag, några år äldre än er syster?
— Ja, sir, o. s. v.
Då advokaten medelst dessa obetydliga förberedande frågor ansåg sig hava försatt vittnet i den för tillfället erforderliga sinnesstämningen, ingick han närmare i saken och frågade, huruvida hon icke iakttagit någon förändring i sin systers hälsotillstånd under senare delen av hennes tjänstetid hos mrs Saddletree.
Jeanie svarade jakande.
— Och hon sade er anledningen därtill, icke sant, mitt barn? fortfor mr Fairbrother i en otvungen och nästan övertalande ton.
— Må min värda kollega ursäkta, att jag här avbryter honom, inföll kronoåklagaren, i det han reste sig, men jag måste hemställa till herr ordförandens omprövning, huruvida den framställda frågan, vilken innefattar en ledning för vittnesmålet, bör få av vittnet besvaras.
— Skall prövning härav äga rum, yttrade ordföranden, måste vittnesmålet avbrytas och vittnet avträda.
De skotska juristerna betrakta nämligen med helig fasa varje av en advokat under pågående vittnesförhör framställd fråga, som på minsta vis kan giva den tillfrågade en vink om beskaffenheten av det svar, som önskas. Nog-
