WALTER SCOTT
ångest, som närmade sig vansinne, ej, såsom hans värde medbroder ganska väl visste, kunde anses som något riktigt bevis mot den, som avgivit det. Det vore väl sant, att en formlig bekännelse i själva domarens närvaro vore det kraftigaste av alla bevis, för så vitt det hette i lagen: in confitentem nulle sunt partes judicis. Men detta gällde allenast bekännelse inför rätten, det vill säga inför såväl domare som jury, varemot i fråga om utomordentlig (ex- tra judiciell) bekännelse myndigheterna i allmänhet följde den berömde Farinacius och Matheus, enligt vilka ”confessio extrajudicialis in se nulla est, et quod nullum est, non potest adminiculari. Den vore alltifrån början alldeles haltlös, utan all kraft och verkan och således även oduglig att understödjas av andra gissningsvis antagna omständigheter. Om man därför i närvarande fall, såsom man borde, läte den extrajudiciella bekännelsen gälla för intet, så påstod han, att åklagaren ej bevisat förordningens- andra fordran, eller att ett levande barn skulle vara fött, och detta åtminstone borde vara fullt ådagalagt, innan man antoge några förmodanden, att det blivit mördat. — Om någon av juryn, sade han, skulle anse detta såsom en alltför sträng tydning av förordningen, bör han besinna, att den till sin natur är högst sträng och därför ej kan medgiva någon friare tolkning. Han slutade därefter sitt lärda påstående med några vältaliga ord i anledning av det uppträde, de nyss bevittnat, varunder Saddletree insomnade.
Nu följde ordförandens tal till juryn. Han uttryckte sig kort och tydligt.
— Det tillkom juryn, sade han, att avgöra, huruvida åklagaren bevisat sin anklagelse. Vad honom själv beträffade, gjorde det honom uppriktigt ont att nödgas säga, att hos honom ej funnes en skymt av tvivel rörande det utlåtande, de edsvurna skulle komma att avgiva. Han ville ej ingå i någon granskning av de anmärkningar, som svarandens advokat framställt emot den kungliga förordningen. Han och juryn voro edligen förpliktade att döma enligt lagarna, sådana de befunnos, ej att över dem uttala vare sig
300
