Hoppa till innehållet

Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/313

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

ogillande eller gillande omdömen eller att söka kringgå dem. I ett civilt mål kunde en advokat under inga villkor medgivas att vid utförande av sin klients talan inlåta sig på kritik av gällande lag, men med avseende på den kinkiga ställning, vari en sakförare kunde befinna sig i ett brottmål, där han av omständigheterna icke har att hämta minsta stöd för ådagaläggande av den tilltalades oskuld, hade talaren icke ansett sig böra avbryta den lagfarne herrn i hans argumentation och dymedelst ytterligare begränsa det i och för sig själv inskränkta område, inom vilket han i sitt försvar hade att hålla sig. Lagen i sitt närvarande skick hade blivit av förfäderna efter moget övervägande och med klart förutseende stiftad för att stävja brott, vilkas antal på ett oroväckande sätt tillvuxit; när samma lag en gång komme att visa sig vara för sträng och ej mer tjäna det åsyftade ändamålet skulle den lagstiftande maktens vishet säkert ändra den; för närvarande vore den gällande lag till rättesnöre för domstolen såväl som för jurymännen i enlighet med deras avlagda ed. Denna olyckliga flickas belägenhet kunde ej vara något tvivel underkastad; att hon fött ett barn samt att detta barn försvunnit vore obestridliga fakta. Den rättslärde sakföraren hade ej kunnat leda i bevis, att hon för någon yppat sin belägenhet. Här förelåge alltså till juryns omprövning de förutsättningar, om vilka ifrågavarande förordning handlade. Den rättslärde herrn hade, såsom naturligt var, sökt förringa vikten av den tilltalades erkännande, ett förfaringssätt, som vanligen under enahanda omständigheter iakttoges av varje sakförare, som visste, huru besvärande klientens egna uppgifter voro mot honom. Att emellertid den skotska lagen bestämt avsåg, att åt dessa den tilltalades, om ock, vad villigt erkändes, quodammodo extrajudiciella uppgifter, ändock skulle tilläggas beviskraft, vore uppenbart därav, att de alltid inför domstolen föredrogos och upplästes i sammanhang med den övriga bevisning, som av åklagaren åberopades. Och i förevarande fall kunde ingen, som åhört vittnenas utsagor rörande den tilltalades utseende, innan hon läm-

301