WALTER SCOTT
också den; intrycket, som detta gör på de närvarande, är till sin art jämförligt med det, som i England erfares, när domaren före avkunnandet av sitt utslag påsätter sig sin ödesdigra huvudbonad. Sedan alla dessa förberedande åtgärder avslutats, förkunnade domaren för Euphemia Deans, att hon hade att avhöra juryns utlåtande, som för henne nu skulle uppläsas.
Detta innehöll, förutom en inledning i vedertagen form, huvudsakligen, att, sedan juryn utkorat John Kirk, Esq. till kansler samt åt handlanden Thomas Moor uppdragit att föra protokollet, hade vid företagen omröstning juryns flesta medlemmar funnit Euphemia Deans till det åtalade brottet skyldig; dock att i sammanhang härmed juryn, med avseende å såväl den tilltalades ungdom som ock de i detta mål förekomna särdeles ömmande omständigheter, ansåg sig böra på det kraftigaste förorda en hemställan till kronan från rättens sida om den tilltalades benådning.
— Mina herrar, sade domaren, ni ha uppfyllt er plikt — och smärtsam måste den varit för män med en sådan känsla av mänsklighet som ni. Jag skall otvivelaktigt framföra ert förord till tronen, men det är min plikt att säga alla, som nu höra mig, och i synnerhet därom underrätta denna olyckliga unga kvinna, på det hon må vara beredd på det värsta, att jag ej hyser det ringaste hopp, att någon benådning kommer att beviljas i förevarande fall. Ni vet, att brotten tilltagit i detta land, och jag vet dessutom, att detta tillskrivits den flathet, varmed lagarna handhafts, samt att det därför ej är något hopp att erhålla förlåtelse för denna förbrytelse. Jurymännen, som nu voro befriade från sitt smärtsamma åliggande, bugade sig och försvunno bland massan av de kringstående.
Nu tillfrågades mr Fairbrother, huruvida han hade något jäv eller någon erinran att göra, så att förty på juryns yttrande dom ej följa kunde. Advokaten hade en stund läst och omläst utlåtandet, därunder han räknat bokstäverna i varje edsvurens namn och vägt varje ord, ja, varje stavelse på den juridiska granskningens finaste
304
