MIDLOTHIANS HJÄRTA
boken, Jeanie — rena trehundra pund sterling[1] — och inte en enda inteckning eller skuld. — Allt det där har ni ännu inte sett, kvinna! — Och sen min mors garderob och min mormors dessutom — sidenkjolar, så styva, att de kunna stå för sig själva, och spetsar så fina som spindelväv, ringar och örringar till på köpet — de äro allasammans i paradkammarn. — Ack, Jeanie, gå upp och se på dem!
Men Jeanie förblev obeveklig, ehuru hon ansattes av frestelser, vilka lairden av Dumbiedikes kanske ej utan skäl ansåg höra till dem, som hennes kön har svårast för att motstå.
— Det kan inte ske, laird — jag har sagt det — och jag kan inte bryta det löfte, jag givit honom, om ni också ville ge mig hela baroniet Dalkeith och Lughton på köpet.
— Det löfte, ni givit honom, sade lairden litet stucken, men vem är han, Jeanie? Vem är han? Jag har inte hört hans namn än. — Nå, Jeanie, ni vill bara undvika mig — jag kan aldrig inbilla mig, att det finns någon sådan till i världen — det är bara konster av er! — Vad är han? Vem är han?
— Ruben Butler, han som är skolmästare i Libberton, sade Jeanie.
— Ruben Butler! Ruben Butler! upprepade lairden av Dumbiedikes, i det han med yttersta förakt gick av och an i rummet, Ruben Butler, skolmästaren i Libberton — och en hjälpskolmästare till på köpet! — Ruben, min torpares son! — Nå, nå, Jeanie, en egensinnig kvinna måste ha sin vilja fram! Ruben Butler! Han har inte så mycket i fickan som värdet av den gamla svarta rock han bär. Men det betyder ingenting! Under det han talade, tillslöt han häftigt efter varandra lådorna, som innehöllo hans skatt. Ett hederligt anbud är ingen orsak till fiendskap. — En enda man kan leda en häst till vattnet, men tjugu kunna inte tvinga honom att dricka. — Och vad beträffar att kasta bort mina pengar på andras flammor —
- ↑ Ett pund sterling motsvarar, enligt nuvarande myntfot, ungefär 18 kronor i vårt mynt.
