MIDLOTHIANS HJÄRTA
aldrig ta en skilling ur en ensam kvinnas börs; den är den bästa vän, du kan ha på vägen.
Det hände även ofta att värdinnan fattade tycke för den ”raska, hyggliga skotskan” och skaffade henne plats i en forvagn ett stycke väg, eller gav henne ett nyttigt råd rörande hennes viloställen.
I York stannade vår pilgrim nästan en hel dag, dels för att hämta krafter, dels emedan hon hade den lyckan att i sin värdinna träffa på en landsmaninna — och dels även för att skriva till sin far och Butler, vilket med hennes ovana vid brevskrivning hade sina små svårigheter. Brevet till hennes far lydde sålunda:
- ”Käraste fader!
Min närvarande pilgrimsfärd blir mig tyngre och besvärligare genom den nedslående tanken att jag företagit den utan din vetskap, vilket, det skall Gud veta, kostat mitt hjärta mången strid, ty Skriften säger ”att dotterns löfte ej är gällande utan faderns bifall”, varför jag torde vara straffvärd, som anträtt denna långa färd utan ditt samtycke. Men det rann mig i sinnet, att jag skulle bli ett redskap att rädda min stackars syster i denna hennes stora nöd, eljest skulle jag ej för all världens ägodelar, ja, ej för hela Dalkeiths och Lugtons herresäte, velat göra något dylikt utan din vetskap och tillåtelse. Ack, dyre fader, så sant du önskar, att Gud må välsigna min resa och ditt hus, tala eller skriv ett ord till tröst för den stackars fången! Om hon syndat, så har hon sörjt och lidit, och du vet bättre än jag, att vi böra förlåta andra, så framt vi själva vilja hoppas förlåtelse. Käre fader, förlåt mig för det jag säger så mycket, för det anstår inte ett ungt huvud att lära grå hår, men jag är så långt ifrån dig, att mitt hjärta längtar till er alla, och jag skulle så gärna höra, att du förlåtit henne hennes felsteg, så att jag nog torde sagt mer än som anstår mig. Människorna här hava visat sig mycket välvilliga mot mig, alldeles som hedningarna mot den helige aposteln, och även här i landet finnas utvalda, ty de ha, liksom hos
