WALTER SCOTT
oss, kyrkor utan orgor, och i dessa kyrkor, som kallas församlingshus, predikar prästen utan kappa. Men de flesta äro ändå biskopliga, vilket är rysligt att tänka på, och jag såg två präster följa hundarna på jakt, lika djärvt som Roslin, eller Driden, den unge lairden av Loup-the-dike, eller någon annan överdådig junker i Lothian. Det går en riktigt till hjärtat att se sådant! Ack, dyre fader, Guds välsignelse över dig, både när du nedlägger dig och när du uppstår, och ihågkom i dina böner din ömt tillgivna dotter Jeanie Deans.”
Ett postskriptum innehöll: ”Av en anständig fru, änka efter en boskapshandlare, har jag hört, att de i Cumberland ha ett medel mot klövsjukan, som består i ett stop svagdricka — det vill säga vad man här kallar för ett stop, men som är en småsak mot våra stora skotska stop, knappast så mycket som ett kvarter hos oss — kokat tillsammans med tvål och hjorthornsspiritus, vilket i ett horn hälles utför kreaturets strupe. Du kan försöka det på den årsgamla, bläsiga kvigan; gör det inte gott, så gör det inte ont heller. — Hon var en beskedlig kvinna och tycktes ha gott besked om hornboskap. Då jag kommer till London, ärnar jag gå till vår kusin, mistress Glass, som säljer tobak i den där boden med skylten Tisteln och som är så artig och alla år skickar dig röktobak. Hon är utan tvivel väl känd i London, och jag är därför säker på, att jag lätt skall få rätt på, var hon bor.
Eftersom vi redan i så hög grad brustit i den grannlagenhet vi äro skyldiga vår hjältinna, vilja vi gå ett steg längre och meddela läsaren hennes brev till sin älskare.
- ”Mr Ruben Butler.
I förhoppning att detta brev skall finna er bättre, tillsänder jag er det för att underrätta er, att jag välbehållen anlänt till denna stora stad och ej är uttröttad av gåendet utan snarare känner mig bättre därav. Och jag har sett många saker, som jag hoppas få omtala för er en dag, bland annat den stora kyrkan här på platsen, och staden är runtomkring omgiven av kvarnar, som varken ha vatten-
354