MIDLOTHIANS HJÄRTA
Jeanie, att hon, såsom hon ofta sedermera förklarade, genom sina tillslutna ögonlock tyckte sig se de förmenta mördarnas gestalter, hade hon likväl nog sinnesstyrka att bibehålla den förställning, varpå hennes säkerhet kanske berodde.
Levitt betraktade henne några ögonblick med oavlåtlig uppmärksamhet, varefter han körde den gamla ut ur kyffet och själv följde efter henne. Sedan de utkommit i yttre rummet och satt sig, hörde Jeanie till sin stora lättnad stråtrövaren säga: — Hon sover så tungt, som om hon låge i sin egen säng. Nej, gamla Meg, fördöme mig, jag kan förstå ett ord av er historia, eller vad gott det kan göra er att hänga den ena slinkan och pina den andra, men fan ta mig, vill jag inte vara trogen mot en vän och tjäna er på ert sätt. Jag ser på förhand, att det blir ett fult streck, men jag tror jag skall kunna få henne ombord på Tom Månskens lilla kutter och hålla henne ur vägen en tre eller fyra veckor, om det kan göra er någon nytta. — Men fördöme mig någon skall göra henne något ont, så framt han inte har lust att smaka ett par blåpiller. — Det är ett fasligt fult streck, och jag önskar både det och er, Meg, för fan i våld.
— Strunt i det, kära Levitt, sade den gamla kvinnan, ni är en tjurskalle, som vill att allt skall gå efter ert huvud. — Inte skall jag bli den, som förpassar henne en timme tidigare till evigheten. — Mig kvittar det lika, om hon lever eller dör — det är hennes syster — ja, hennes syster!
— Nå, gott, vi skola inte tala vidare om saken; jag hör Tom komma tillbaka. Nu skola vi lägga oss och sova, och ni gör bäst i att göra detsamma. De gingo följaktligen till ro, och allt blev tyst i denna lastens boning.
Jeanie låg länge vaken. I dagbräckningen hörde hon de båda bovarna lämna ladan, sedan de en stund viskat med den gamla kvinnan. Medvetandet att hon nu endast bevakades av personer av sitt eget kön ingav henne någon
