MIDLOTHIANS HJÄRTA
försök att rädda livet, uppnådde kyrkdörren och lyckades, fastän ivrigt eftersatt, att undkomma.
Den ädelmodiga djärvhet, som Wilson vid detta tillfälle ådagalade, ökade den känsla av medlidande som hans öde ingav. Hopen, som, där dess egna fördomar ej äro med i spelet, är mycket benägen för att ställa sig på oegennyttans och mänsklighetens sida, beundrade Wilsons uppförande och gladde sig åt Robertsons räddning. Dessa känslor voro så starka och så allmänna, att de gåvo anledning till ett obestämt rykte, att Wilson på själva avrättsplatsen skulle befrias, antingen av pöbeln eller någon av sina forna stallbröder, eller också genom någon ny utomordentlig och oväntad kraftansträngning å hans egen sida. Magistraten ansåg det därför för sin plikt att förebygga en dylik möjlighet och utkommenderade till betryggande av domens verkställighet hela stadsvakten under befäl av kapten Porteous, en man vars namn sedermera, tyvärr, vart alltför märkvärdigt genom dagens beklagansvärda händelser och därmed i samband stående efterföljande tilldragelser. Det torde därför bliva nödvändigt, att, innan vi fortgå med vår berättelse, yttra några ord om denna personlighet och den corps, varöver han förde befälet, vilket ämne är av tillräcklig vikt för att förtjäna ett nytt kapitel.
