Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/442

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WALTER SCOTT

och varest jag påyrkade det. Jag klandrar er ej för ert avslag, emedan jag är övertygad om, att det var rättskänsla, som bestämde ert handlingssätt, ej likgiltighet för er systers öde. Vad mig beträffar, så tänk er mig som en vansinnig människa; jag visste ej, vart jag skulle vända mig, och alla mina bemödanden voro fåfänga. I denna belägenhet och häftigt ansatt på alla sidor, kom jag att tänka på, att något möjligen kunde uträttas genom min familjs inflytande. Jag flydde från Skottland — jag anlände till detta ställe — mitt förstörda, eländiga utseende förskaffade mig av min far,en förlåtelse, vilken föräldrar hava så svårt att vägra även den ovärdigaste son. Och här har jag under själskval, mot vilka en livdömds äro ett intet, avvaktat utgången av er systers rannsakning.

— Utan att taga något steg till hennes räddning? sade Jeanie.

— Ända i det yttersta hoppades jag, att saken kunde få en gynnsammare utgång, och det är blott två dagar sedan den olyckliga nyheten framkom till mig. Mitt beslut var genast fattat. Jag lät sadla min häst i avsikt att så fort som möjligt skynda till London och där av sir Robert Walpole utverka, att er syster försattes i frihet, för vilket pris jag erbjöd mig att åt honom i arvtagaren till Willingham överlämna den ryktbare Georg Robertson, Wilsons medbrottsling, Tolbooths stormare och Porteousupploppets välkände anförare.

— Men skulle det räddat min syster? sade Jeanie förvånad.

— Det skulle det, såsom jag skulle uppgjort mitt köp, sade Staunton. Drottningar hämnas lika gärna som deras undersåtar. — Huru föga ni än tyckes värdera hämnden, är den dock ett gift, som behagar alla gommar, ifrån furstens till bondens. Premiärministrar omfatta dessutom med glädje varje tillfälle att kunna ställa sig in hos sina härskare genom att smickra deras lidelser. En obetydlig lantflickas liv! Jag skulle kunnat fordra de bästa kronjuvelerna, för det jag för hennes majestäts fötter lade huvudet på den, som stått i spetsen för en så fräck sam-

430