Hoppa till innehållet

Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/443

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

mansvarjning, och jag skulle kunnat vara viss på att få min begäran beviljad. Alla mina andra planer hade misslyckats, men denna kunde det ej. — Himmeln är likväl rättvis och ville ej förunna mig den äran att på detta sätt frivilligt gottgöra den oförrätt, jag tillfogat er syster. Jag hade knappast ridit tre mil, förrän min häst, det bästa och mest pålitliga djur i hela trakten, störtade med mig mittpå släta vägen, som om han blivit träffad av ett kanonskott. Jag blev svårt skadad och återfördes hit i det eländiga tillstånd, vari ni nu ser mig.

I detsamma unge Staunton sade dessa ord, öppnade betjänten dörren och sade med en röst, som snarare tycktes ämnad till en signal än som en anmälan av ett besök:

— Hans högvördighet kommer uppför trapporna för att höra, hur det står till med er.

— För Guds skull, göm er i den där garderoben, Jeanie! utropade Staunton.

— Nej, sir, sade Jeanie, som jag inte gjort något ont, så kan det aldrig falla mig in att dölja mig för herrn i huset.

— Men, gode Gud, utropade Georg Staunton, besinna blott —

Innan han hann tala ut, inträdde hans far i rummet.