Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/456

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WALTER SCOTT

Georg Stauntons far var vorden uppfostrad till militär och hade under sin tjänstgöring i Västindien gift sig med arvtagerskan till en rik plantageägare. Med henne hade han en enda son, Georg Staunton, samme olycklige yngling, som så ofta omnämnts i denna berättelse. Gossen hade tillbragt sin första barndom under en klemande mors uppsikt och i sällskap med negerslavar, vilkas hela bemödande gick ut på att tillfredsställa varje hans minsta nyck. Hans far var en utmärkt förståndig man, men som han nästan var den ende bland alla sitt regementes officerare, som bibehöll en någorlunda god hälsa, var han mycket upptagen av sin tjänstgöring; härtill kom, att mrs Staunton var vacker, egensinnig och sjuklig, så att det var svårt för en öm, känslofull och saktmodig man att motsätta sig hennes alltför stora efterlåtenhet mot deras enda barn. Allt vad mr Staunton gjorde för att motverka de fördärvliga följderna av sin hustrus system tjänade blott till att göra det onda ännu värre, ty varje tvång, som pålades gossen i faderns närvaro, ersattes av en dubbel efterlåtenhet, så snart han vänt ryggen till. Därigenom förvärvade Georg Staunton redan från sin barndom vanan att betrakta sin far som en sträng censor, vars hårdhet han sökte undandraga sig så snart och så fullständigt som möjligt.

Då han var ungefär tio år gammal och allt det onda utsäde, som sedermera så ymnigt uppsköt, börjat gro i hans själ, dog hans mor, och fadern återvände med ett halvt förkrossat hjärta till England. För att råga måttet av sin oförsiktighet och oförsvarliga svaghet hade hon ställt en betydlig del av sin förmögenhet till sin sons uteslutande förfogande, och följden därav var den, att Georg Staunton ej länge varit i England, förrän han lärde känna sitt oberoende och missbrukade det. Hans far hade sökt avhjälpa felen i hans uppfostran genom att sätta honom i en väl ordnad läroanstalt, men ehuru han visade sig tämligen läraktig, vart hans obändiga uppförande snart odrägligt för hans lärare. Han fann utvägar — sådana erbjuda sig blott alltför ofta för ynglingar med stora för-

444