MIDLOTHIANS HJÄRTA
Hans, liksom, med ett eller två ovärdiga undantag, alla skotska parlamentsledamöters förhållande vid detta tillfälle hade varit ytterst högsinnat. Vi hava redan anfört folksägnen rörande hans svar till drottning Carolina, och ännu ihågkommes till en del hans tal mot Porteousbillen. Då kansleren, lord Hardwicke, lät förstå, att han i denna sak snarare uppträtt som part än som domare, svarade han: — Jag vädjar till huset, till nationen, om jag med fog kan brännmärkas med den skymfliga benämningen uppviglare eller partigängare. Har jag köpt röster? Har jag mutat köpingar? Har jag använt bestickningar för något ändamål eller något parti? — Betrakta mitt liv, granska mina handlingar på slagfältet eller i kabinettet, och visa mig om en fläck vidlåder min heder. Jag har bevisat mig vara mitt lands vän — min konungs trogne undersåte. Jag är beredd att göra det ånyo, utan minsta avseende på ett hovs missnöje eller småleende. Jag har erfarit båda och är beredd att bära båda med likgiltighet. Jag har anfört mina skäl för att motsätta mig denna bill och ådagalagt, att den står i strid med den emellan båda nationerna ingångna föreningsakten, med Skottlands frihet och följaktligen även med Englands, ja, med allmän rättvisa, sunt förnuft och det allmänna bästa. Skall Skottlands första stad, en oberoende nations huvudstad, residenset för en lång följd av monarker, som prytt och hedrat denna ädla stad — skall en sådan stad berövas sina fri- och rättigheter, sina portar och sin vakt för en upprorisk pöbelhops förbrytelser? Och skall en infödd skotte tåligt åse en sådan förstöring? Mylords, jag gör mig en ära av att motsätta mig en så orättvis stränghet och anser det som min största stolthet och heder att stå upp för mitt fosterlands försvar, då det sålunda lämnas till pris för en oförtjänt skymf och orättvis plundring.
Andra, både skotska och engelska statsmän och talare anförde samma skäl, och efter hand avkläddes billen sina mest förnedrande och förhatliga stadganden och förvandlades slutligen till en penningplikt, som staden Edinburgh ålades att utbetala till Porteous' änka, vilket på den tiden
