WALTER SCOTT
— Ni själv, mylord.
— Jag själv? svarade han. Jag är övertygad om, att du aldrig sett mig förr.
— Nej, mylord, men hela världen vet, att hertigen av Argyle är sitt lands vän och att han kämpar för det rätta och talar för det rätta och att det finns ingen lik honom i vårt nuvarande Israel, och därför söka de, som tro sig förorättade, en tillflykt under era vingars skugga, och om ni inte vill göra något för att rädda en oskyldig landsmaninnas blod, vad kunna vi då vänta av söderlänningar och främlingar? Dessutom hade jag även ett annat skäl för att besvära ers nåd.
— Och vad är det? frågade hertigen.
— Jag har hört av min far, att ers nåds familj, och i synnerhet er far och farfar, offrat sitt liv på schavotten under förföljelsetiden, och min far hade även den äran att avge sitt vittnesbörd både i fängelset och vid skampålen, vilket krämaren Peter Walker särskilt omnämner i sina skrifter, som ers nåd säkert känner, eftersom han mest plägar besöka västra delen av Skottland. Och, mylord, det är en som tar del i, vad som rör mig, som bett mig gå till ers höghet, emedan hans farfar gjort er ädle farfar någon god tjänst, som ni kan se av dessa papper.
Med dessa ord lämnade hon hertigen det lilla paketet, som hon fått av Butler. Han öppnade det och läste tämligen förvånad på omslaget: ”Mönsterrulla över de män, som tjänat i den fromme herrns, kapten Salathiel Bangtexts trupp. — Obadiah Muggleton, Sin-Despise Doubleknock, Standfast-in-faith Gipps, Turn-to-the-right Thwackaway.[1] — Vad tusan är detta? En förteckning på gamle Nolls evangeliska armé, tror jag — den där siste karlen borde förstå sina vändningar, att döma av hans namn. — Men vad betyder allt detta, min flicka?
— Det var det andra papperet, mylord, sade Jeanie, som vart litet förlägen över misstaget.
— Nå, detta är då min olycklige farfars handstil, det
- ↑ Detta allt är soldatnamn, som antogos av Cromwells krigiska helgon. Så betyder det sista ”Höger-om Rappa-på”.
454
