MIDLOTHIANS HJÄRTA
kan inte bestridas! ”För alla dem, vilka hysa vänskap för huset Argyle, intygas härmed, att som Benjamin Butler av Monks dragoner med Guds bistånd varit ett medel att rädda mitt liv undan fyra engelska ryttare, vilka stodo i begrepp att döda mig, och jag för det närvarande ej äger något annat medel att belöna honom, så giver jag honom detta intyg i den förhoppning, att det under dessa oroliga tider torde varda nyttigt för honom eller hans anhöriga, och besvär mina vänner, fränder, underhavande och var och en, som vill göra något för mig, vare sig i hög- eller lågländerna, att i alla rättmätiga ärenden beskydda och bistå besagde Benjamin Butler och hans vänner eller anhöriga genom att giva dem sådan hjälp och sådant bistånd och understöd, att det kan motsvara den tjänst han bevisat mig, vilket intygas med min egenhändiga underskrift. Lorne.” Detta är en kraftig uppmaning. — Denne Benjamin Butler var din farfar, förmodar jag? Ty du tycks vara för ung att vara hans dotter.
— Han var ej släkt till mig, mylord — han var farfar till en — till en grannes son — en uppriktig vän till mig, mylord, svarade Jeanie med en liten nigning.
— Å, jag förstår, sade hertigen, en kärleksaffär! Han var farfar åt en, som du är trolovad med”?
— En, som jag var trolovad med, mylord, sade Jeanie suckande, men den här olyckliga händelsen med min stackars syster —
— Vad? sade hertigen hastigt, han måtte väl inte ha övergivit dig fördenskull?
— Nej, mylord, han vore den siste att överge en vän i nöden, sade Jeanie, men jag måste tänka både för honom och mig själv. Han är en präst, mylord, och det skulle inte anstå honom att gifta sig med en sådan som jag, med denna smälek på min släkt.
— Du är en egendomlig flicka, sade hertigen. Du tyckes förr tänka på alla andra än på dig själv. Och har du verkligen till fots kommit hit från Edinburgh i detta hopplösa ärende att söka utverka din systers benådning?
— Inte alldeles till fots heller, mylord, svarade Jeanie,
