WALTER SCOTT
att snarare öka än minska faderns bekymmer. Hon vände därför samtalet från detta plågsamma ämne och beslöt att uppskjuta med alla vidare förfrågningar därom, tills hon finge råka Butler, av vilken hon hoppades få erfara de närmare omständigheterna vid systerns flykt.
Men när hon skulle få råka Butler var en annan fråga, som hon ej kunde avhålla sig från att göra sig själv, i synnerhet då hennes far, liksom han varit angelägen att komma ifrån ämnet rörande sin yngsta dotter, pekade på den motsatta stranden av Dumbartonshire och frågade Jeanie, om det inte var en behaglig bostad, samt förklarade det vara sin avsikt att flytta sitt jordiska hem till det landet, emedan han till följd av sin skicklighet i jordbruk och allt, som hörde till boskapsskötsel, av hans höghet hertigen av Argyle blivit ombedd att såsom inspektor förestå en avelsgård, som hans höghet tagit under eget bruk för kreatursavelns förbättrande.
Jeanie vart helt nedslagen vid denna underrättelse. Hon medgav, att det var ett härligt och gott land och sluttade vackert mot västern, och hon tvivlade inte på, att betet vore mycket gott, ty gräset såg grönt ut, fastän det varit så torrt väder, men det var långt hemifrån, och hon trodde, att hon ofta skulle komma att tänka på de gröna ängsstyckena mellan S:t Leonards Crags, som voro så fulla med smörblommor och gullvivor.
— Tala inte om det, Jeanie, sade fadern. Jag vill aldrig höra stället nämnas mer — det vill säga, sedan auktionen är hållen och arrendet betalt, men jag har fört över hit alla de kritter, jag trodde du skulle tycka mest om. Där är Hjärtros och där är din egen brokiga ko och den lilla bläsiga, som du kallade — jag behöver inte säga, hur du kallade henne — men jag hade inte mod att be dem sälja det bortklemade kreaturet, fast vi nog mången gång torde känna oss beklämda om hjärtat, då vi se på det — men det är inte det stackars oskäliga djurets fel — och ett eller två kritter till har jag tagit undan, och jag lät driva dem framför de andra djuren, på det människorna måtte
530
