WALTER SCOTT
ligheten peträffar, så skulle jag just para vilja se de där karlarna försöka att kalla någon annan än hertigen och jag vill!
— I alla fall, sade mrs Butler, om någon av församlingsborna skulle hysa några betänkligheter, vilket ibland händer med uppriktiga bekännare, skulle jag skatta mig lycklig att få tillfälle att undanröja dem —
— Pry inte er hjärna med det, man! avbröt honom Duncan Knock. Lämna allt det där åt mig! — Petänkligheter! Anfäkta någon av dem blivit uppfödd att hysa petänkligheter vid någonting, de pli anpefallda att göra! Och om något sådant skulle hända, som ni talar om, så skall ni få se den uppriktige pekännaren, som ni kallar honom, följa i släptåg efter min båt en kvarts mil eller så. Jag skall försöka, om inte vattnet i Helgasjön kan skölja bort petänkligheterna så väl som loppor — fördöme mig!
Återstoden av Duncans hotelse förlorade sig i en gurglande morrning, som antydde, att allt utom milda omvändelsemedel skulle komma att användas mot de gensträviga. David Deans skulle säkert hava uppträtt till försvar för en kristen församlings rättighet att varda rådfrågad vid valet av sin egen själasörjare, vilket enligt hans åsikt var en av dess yppersta och oförytterligaste företrädesrättigheter, men han var ånyo inbegripen i ett ivrigt samtal med Jeanie och frågade efter alla omständigheterna vid hennes resa till London med mera intresse, än han plägade visa för någonting, som ej rörde hans yrke eller hans trosövertygelse. Detta var kanske lyckligt för den nyfödda vänskapen mellan honom och kapten Knockdunder, en vänskap, som enligt Davids förmenande hade sin grund i kaptenens aktning för hans visade insikter i boskapsskötseln, men i verkligheten ledde sitt upphov från den särskilda tillsägelse, Duncan fått från hertigen och hans ombud, att visa Deans och hans familj den största uppmärksamhet.
— Och nu, go herrar, sade Duncan i en befallande ton, får jag pe er komma in och spisa kvällsvard, ty där ha
556
