WALTER SCOTT
FYRTIOSJUNDE KAPITLET.
Dig har lyckan varit blid,
du, ej jag, är avundsvärd;
du har hemmets stilla frid,
som ej blivit mig beskärd.
Lady C—C—l.
Det brev mrs Butler med ängslig förundran genomläste, så snart hon vart ensam i sitt eget rum, var verkligen från Effie, ehuru det ej hade någon annan underskrift än bokstaven E., och ehuru stavningen, språket och handstilen ej blott vida överträffade allt, vad dittills i den vägen plägat åstadkommas av Effie, vilken, fastän begåvad med ett gott huvud, likväl varit ovanligt håglös att lära, utan även röjde en större förmåga att uttrycka sig i skrift än den, som hennes mera stadgade syster ägde. Handstilen var vacker, ehuru litet stel och tvungen — stavningen och uttryckssättet förrådde en person, som varit van att läsa goda arbeten och umgås i de bästa sällskap.
Brevet lydde, som följer:
- Ӏlskade syster!
Med mycken fara vågar jag skriva dig till för att underrätta dig om, att jag ännu lever och i världsligt avseende befinner mig i en vida mer lysande ställning, än jag kunnat vänta eller förtjäna. Om rikedom, utmärkelse och en hög rang kunna göra en kvinna lycklig, så har jag allt detta, men du, Jeanie, som världen torde anse ställd långt under mig i alla dessa hänseenden, är vida lyckligare än jag. Jag har haft tillfälle att tid efter annan få underrättelse om ditt välbefinnande, min älskade Jeanie, eljest tror jag, att mitt hjärta skulle brustit, och med stor glädje har jag erfarit tillökningen i din familj. Vi hava
588
