WALTER SCOTT
hade de inga medel att inför världen bevisa Effies oskuld, vilken till följd av innehållet av denna skrift nu sent omsider var fullkomligt ådagalagd genom en i dödsstunden avgiven bekännelse av den person, som hade största intresse av att leda rättvisan på villospår.
Sedan mrs Butler tackat Gud för en upptäckt, som var så dyrbar för hennes hjärta, började hon eftersinna, vilket bruk hon skulle göra därav. Hennes första ingivelse skulle varit att meddela den åt sin man, men utom det, att han var frånvarande och saken alltför grannlaga att av en medelmåttig brevskriverska göras till föremål för brevväxling, erinrade sig mrs Butler, att han ej hade tillräcklig reda på alla omständigheter för att kunna fälla något omdöme om saken. Hon beslöt därför att, i överensstämmelse med det handlingssätt, hon dittills ansett lämpligast att följa, genast översända upplysningen till sin syster och åt henne och hennes man överlämna att bestämma, på vad sätt de ville begagna sig därav. Hon avskickade ett enkom bud till Glasgow med ett brev, innehållande Margretha Murdocksons bekännelse, vilket som vanligt inlades under kuvert till mr Whiterose i York. Hon avvaktade med otålighet svaret, men intet kom inom den vanliga tiden, och hon bemödade sig förgäves att finna någon förklaringsgrund till lady Stauntons tystnad. Hon började till hälften ångra, att hon skickat ifrån sig flygbladet, både därför, att hon fruktade, att det kunnat falla i orätta händer, och emedan hon önskade återfå en handling, som tycktes innehålla ett så viktigt bevis för hennes systers oskuld. Hon började även hysa tvivelsmål, om hon ej gjorde klokast i att underställa hela saken sin mans prövning, då andra händelser inträffade, som föranledde henne att avstå från denna plan.
Jeanie — hon är en gunstling, och vi bedja henne om förlåtelse, för det vi ännu begagna denna förtroliga benämning — hade en morgon efter frukosten gått ned till sjöstranden med sina barn, då gossarna, vilkas syn var skarpare än hennes, högljutt underrättade henne om, att ”kaptenens slup kom rakt på land med fruntimmer uti”.
612
