WALTER SCOTT
tryckte därvid hennes hand, i det hon högt tillade: — Ni är väl så god, fru pastorska, och skaffar mig litet mjölk.
— Och mig en droppa öl, om jag får pe, mrs Putler, tillade Duncan.
Mrs Butler avlägsnade sig och skyndade till sitt eget rum för att genomläsa brevet, sedan hon tillsagt May Hettley och David att skaffa de främmande, vad de begärt. Brevet var, som man kunde se av handstilen på kuvertet, från hertigen av Argyle, som anhöll att mrs Butler täcktes visa en hans avlidne broders synnerliga väninna, lady Staunton av Willingham, all möjlig uppmärksamhet och artighet under den tid, hon komme att hedra Roseneath med sin närvaro för att enligt läkarnas föreskrift dricka getmjölk, medan hennes man gjorde en kort resa i Skottland. Men inom samma kuvert, som lämnats lady Staunton oförseglat, låg ett brev från nämnda dam, vilket var ämnat att förbereda hennes syster på deras möte och vilket, om kaptenen ej varit så försumlig, redan föregående afton skulle kommit henne till handa. Det innehöll, att nyheten i Jeanies sista brev föranlett hennes man att anställa närmare efterforskningar om den i Carlisle avlagda bekännelsen och det stackars oskyldiga barnets öde, och som dessa ej varit alldeles utan framgång, hade hon genom de enträgnaste böner snarare avtvungit än erhållit hans tillåtelse att, under löfte om att iakttaga det strängaste inkognito, få tillbringa en eller par veckor hos sin syster eller i hennes närmaste grannskap, medan han fullföljde efterspaningar, vid vilka — ehuru de syntes henne fåfänga — han tycktes fästa något hopp om framgång.
I ett postskriptum bad hon Jeanie att åt henne överlämna bestyret med allt, som rörde deras umgänge, och åtnöja sig med att bifalla vad hon föreslog. Sedan mrs Butler läst och omläst detta brev, skyndade hon utför trapporna, uppfylld på en gång av fruktan att förråda sin hemlighet och av längtan att kasta sig i systerns famn. Effie mottog henne med en på en gång öm och varnande blick och började genast tala.
616
