MIDLOTHIANS HJÄRTA
fly eller gömma sig. Att rusa till spiseln och, med fara av att kvävas, klättra upp i skorstenen var den enda utväg, som tycktes hava erbjudit sig för honom, men hans framträngande hindrades snart genom ett av dessa järngaller, vilka till förekommande av rymning vanligen finnas anbragta framför alla öppningar i sådana byggnader, som äro ämnade till fängelser. Men järnstängerna, som hindrade hans flykt, hjälpte honom att bibehålla sig i den ställning, han vunnit, och han grep om dem med den hållfasta kraften hos en människa, som anser sig fatta i sitt sista hopp om räddning. Det rödaktiga sken, som uppfyllt rummet, avtog efter hand, tills det slutligen alldeles slocknade; rop hördes inom murarna och i den trånga vindeltrappa, som var anbragt i ett av tornet och ledde till de övre fängelserna. De upproriskas hurrarop besvarades av ett lika vilt och ursinnigt tjut från de fängslade missdådarna, vilka, i förväntan att bliva befriade under den allmänna förvirringen hälsade pöbeln som sina räddare. Några av dessa utvisade Porteous' rum för hans fiender. Det hinder, som förorsakades av reglar och lås, var snart undanröjt, och den olycklige mannen hörde från sitt gömställe sina fiender genomleta varje vrå av rummet under eder och förbannelser, för vilkas upprepande vi vilja förskona våra läsare, men som, ifall detta ännu kunnat vara något tvivel underkastat, bevisade, med vilken orubblig hårdnackenhet de sökte hans fördärv.
Ett gömställe, som var så blottställt för misstanke och undersökning, som det Porteous valt, kunde ej länge skydda honom för upptäckt. Han nedrycktes från sitt kryphål med en våldsamhet, som tycktes antyda en avsikt att döda honom på stället. Mer än ett vapen riktades mot honom, då en av de upproriska, densamme, vars kvinnliga dräkt ådragit sig Butlers uppmärksamhet, trädde emellan med en befallande ton. — Äro ni galna? sade han, eller vill ni verkställa en handling av rättvisa, liksom det vore ett brott och en grymhet? Detta offer skall förlora hälften av sitt behag, om vi ej hembära det vid själva altarets rand. Vi skola döda honom, där en mördare bör dö, i
