7
näst Liket och ortens förnämste, hafwande med sig en lång swart Kolonn af det smärre Borgerskapet.
Kyrkogården ligger ett stycke utanför staden. Jag följde hopen dit; men blef icke litet bestört, när jag såg en sådan folkmängd gå till grafwen, och straxt wända om igen, utan att läsa ett enda ord, skiljande sig åt liksom på en Handelsbörs. Ingen Präst kastade mull på den döde, oaktadt der woro tre närwarande, utan man lät några slafwar påta grafwen igen, och dermed war det allt. Det rörde mig, att se en Öfwerhetsperson begrafwas som en häst, och jag kunde ej annat än stärkas i min Lutherdom, hwilken jag wördade som en wis medelwäg emellan Catholikernes allt för mycket, och de Reformertes allt för litet.
Denna bedröfliga syn, jemte min olustiga resa, spridde måln på mitt ansigte, och dödsbetraktelser i min själ. Jag föreställde mig icke utan rysning wårt sista wigtiga steg. Uselhetens fjät syntes i all ting. Lyckan fann jag ingenstädes. Man löper werlden omkring efter rikedom, och tre skyflar mull äro till slut hela wår winning. Man herrskar i dag öfwer hälften af ett stort Africa; i morgon äger man endast en liten sexfota grop derutaf:
- - quis talia fando
Temperet e lacrymis? - -
Högsta lott i werlden
Är ju bara flärden;
Här på jorden fins ej lyckan.
Se på grafwens wäggar,
Och dess murkna läggar:
Spiran kännes ej från kryckan.
