8
Lät en yppig slaf,
Uppå lustans haf,
Prunka i förgylda slupar;
Rik må winna rang,
Genom guldets klang:
Cresus jemte Irus stupar.
Fåfängt segren kröner
Krigets tappra söner;
Döden stoppar dem i jorden.
Näfwa mull begrafwer
Carlar och Gustaver,
Fast de ägde hela Norden.
Slipper skönhet dö?
Nej, af wintrens snö
Ros och näsla lika höljas.
Skyddar Lärdoms ljus?
Nej i samma grus
Mevius och Maro döljas.
Sjelfwa dygdens fränder
Röna tidens tänder;
Äfwen oskuld måste falla.
Intet oss kan bärja
Undan dödens färja,
Ewig natt skall gömma alla.
Usla werldens barn!
I, som flygtigt skarn
Med så mycken omsorg söken!
Hwad gör all er magt?
Ära, gull och pragt,
Äro endast lyckans spöken.
Snål må ramen suga,
Och sin mammon ruga:
Han skall dö, och skatten tagas.
Månn oss höghet gläder,
När wi mellan bräder
Under masketanden gnagas?
