Sida:Min son på galejan.pdf/107

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

9

Säll då den som nögd
Litet har med frögd!
Bäst är lagom stämpel bära:
Ty med allt beswär
Mörka griften är
Medelpunkten af wår ära.

Kap. 4.

Strösaker om Cap.

Quidquid venerit obvium loquamur. Mart.

Detta blir ingen beskrifning, utan endast anmärkningar. Jag skildrar tingen sådane som de falla mig i ögonen, ej sådane som andre finna dem. Kan alltså lätt hända, att mina omdömen ej gillas af alle. Orsaken till resandes olika berättelser i enahanda ämnen härröra icke så mycket af de särskilte tider de warit på stället, som af deras särskilta sätt att föreställa dem. Den ene tycker att Hopps-udden är den täckaste boning på jordrunden; den andre kallar honom en naken obehaglig ödemark. Begge ha rätt, bara de tillägga, att så synes dem. Någre hålla Chineserne för det wisaste, mägtigaste och sällaste bland alla folkslag. Andre åter säga er, att de äro feghjertade uslingar, utan seder, utan frihet, utan wettenskaper. Ingendera ljuger, så snart de tillstå, att sådan är deras mening; ty det ges skäl på begge sidor.

Alltså kunna twå Resebeskrifware wara skiljaktige i deras omdömen om det wackra och fula, utan att stöta historiska sanningen. Om Cajus säger, att inbyggarne på Madagascar äro hwita, och Titus deremot påstår att de äro swarte, så