18
På mina resor har jag sett många Nationers Fruntimmer, och det med märkande ögon. Jag har alldrig warit lycklig hos de Swenska; kan således icke wara deras anhängare af erkänsla. Men icke dess mindre twingar rättwisan mig att lämna dem företräde i skönhet för alla andra, så snart man talar i allmänhet.
Ja täcka Swenska Kön! jag måste det besanna;
Den mullwadsögon bär uti en hornwärd panna,
Hwars ömkeliga smak kan finna någon ting,
Som öfwerträffar er på hela jordens ring.
Er hy, så frisk och ren, som luften den I andas,
Är likt ett blomsterfält, der ros och lilja blandas.
Att samla i er bild allt wackert, sött och ömt,
Naturens rika hand sitt hela förråd tömt.
Om altar bygges mer åt någon dödlig quinna,
Blott för en Swensk, jag swär, mitt rökverk skulle brinna.
Att wackra flickor se, gick jag all werlden om;
Men inga råkte jag, förr än jag återkom.
En Engelsk mö är skön, jag tillstår utan smärta,
Men har för mycken snö i anlet och i hjerta:
Du ser en snöhwit kind, men purpurn saknas der,
Och alltför liten eld i hennes ådror är.
En Fransk har täckhet nog, men konsten är för mycken;
Naturens wackra wärk fördränks i lånta smycken.
Tag smink och puder bort, så har du trollet quar;
På närstånd är hon ej, hwad hon på afstånd war.
Det mera Södra kön, är snömos helt och hållet.
Det är så hjertans klent, så hjertans ömt och fjållet,
Det wissnar när det rörs, som blomman på en äng:
I bilek går det an, men ej i hustrusäng.
