29
andre måste springa gatlopp hela natten, under de skönas näsdukar.
Kap. 10.
Nyttigt att läsa för alla Sjö-Galanter.
Jag förgäter alldrig huru jag af en händelse råkade, såsom en annan Actäon, att öfwerraska Diana samma afton. Jag ärnade gå ut, och - och räkna sjustjernorna, när i en hast en okänd röst bakom förstugudörren hördes framsucka: O! my dear, my dear! Nyfikenheten låckade mig att stå på lur; jag lade örat till, och uppsnappade några fragmenter af en kärleksförklaring, som wäl war den artigaste i sitt slag. Men hwilken Damon war, wille jag ej utgrunda. Det mins jag likwäl, att han suckade ett ord Swenska, ett ord Engelska, ett Holländska m. m. Charming creature, ick ljuge nicht; Ick love ye, with all min kart, - Give me a kyss for min hund. — My dear. Här parerades en smula, och det lät lika som twå skulle kyssa hwarannan. Jag lystrade widare, och jag hörde en annan finare stämma: ach, myn Heer, Yebeent een schelm; — de Ostindische Leiude is niet veel te vertrauwen - - go! go! niet mehr, ik heb ye iwee gegeewen. Men den andre syntes ännu icke hågad att rymma fältet, utan swarade sakta: no, no: my sweet jongefru, ye hebb me sewen kysse versproke, - ye mact me for den hund betale - one more - that war moi one more, one more, och sålunda blef icke annat än one more, hela långa stunden, ända till dess hans moy jonge frawe tycktes bli ond och sade: Wat!
