Sida:Min son på galejan.pdf/128

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

30

Schaam ye ju niet? Ik blywe qwaat, — ye besmeet my de mont — foy! ye beent van dag niet gerasseert. Hoe veele sonties sall ick dan voor en hond geewen?

I det samma knarrade den squallersamme dörrhaken, hwarpå hon hwiskade: st! st! go, go malle portrait - go, go, my modar komt. Mamma kom intet. Men jag kunde omöjligen bärga mig för skratt. Och det war orsaken att de begge twå, hals öfwer hufwud, lupo undan, lämnande i brådskan en rosig näsduk efter sig, märkt G. K.

Sällan winner man något wid dylika oförmodade upptäckter. Actäon öfwerraskade Diana i ett bad, och blef förwandlad till en hjort. Icke bättre lyckades jag denna gången; ty då jag efteråt bar näsduken tillbaka till min Diana, och begärte såsom deltagande i hemligheten en kyss för mitt fynd, fick jag endast en örfil för min möda. I harmen skall jag ock utropa hennes namn för hela werlden: Det war den elaka Ges - - - dock nej, jag wet ingen större synd, än squallra på flickor. Jag stoppar min örfil i fickan och tiger, förmanande hwar och en snapphane som lurar i portskjulen efter Fruntimmershemligheter, att af mitt och Actäons öde taga en hälsosam åtwarning.

Deremot kunde jag wäl ha hjerta att förråda den röde öfwerråcken, af hwilken jag såg en flik i månskenet? men det händer ibland, att den som röjer en annan blottar sig sjelf. Derföre säger jag ej mer, än att han hade skänkt henne en knähund eller en knähynda, och att denna Herr knähund, eller denna Jungfru knähynda, skulle med kyssar, eller efter Holländske myntfoten, med Soenties återgäldas. Huruwida han efteråt har wunnit förhöjning i procenten, skall jag ej kunna berätta.

Efterkommande Ostindiefarare till tjenst kungör