Sida:Min son på galejan.pdf/129

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

31

jag alltså, att de som längta att lyckligen skjuta ett hjerta, böra ladda med knähundar. Alla Bayens Fruntimmer besökte oss om bord en dag, och lupo hwar hytta igenom, för att uppsnappa dylika waror. Commendörens dotter hängde wår Opperstyrman i råckskjörtet midt på däck, och wille ge förskrifning ifrån sig på 52 Soenties, för en liten swart hundvaluta, som han hade med sig ifrån Swerige. Men hwarken hennes bönfallande nigningar, eller hennes wällustiga rosenläppar, förmådde beweka hans redan intagna bröst. Wi hade twå skeppskattor på Finland: huru ifrigt önskade jag icke att kunna ikläda dem hundskin, för att ställa den stackars flickan tillfreds.

För likhetens skull med föregående ämne, will jag här bifoga ett besynnerligt bref, som en händelse bragte mig i händerna. Det war ställt till någon af Bayens Nymfer, och innehåller allt det ömma, som någonsin ett swällande sjöhjerta kunnat frambringa. Författaren, hwars namn jag wärkeligen icke wet, lärer hört, att Capska Fruntimmer, så wäl som alla Österländska i gemen, älska mycket en förblomerad stil, och derföre walt detta skrifsätt. Jag tillstår, jag fick icke tid att afskrifwa mitt Original. Men mitt goda minne skall ersätta bristen. Ungefär lydde det sålunda:

Makalösa Skönhetsblomma!

”Dina ögons kanoner ha skjutit eld i mitt hjertas kruthus. Min skuta har stött på dina behaglighetsklippor, och bräckt min kallsinnighets bogspröt, så att, derest din bewågenhets wind ej snart blåser upp mina begärelsers segel, lär jag drunkna i min förtwiflans häftiga bränningar. Ja, skönaste Ängel, jag älskar dig mer än för-