11
bonde har intet mer än ett enda hus, af träwirke, sammanklistradt med ler och täckt med halm, hwaruti hela hans hushåll och egendom måste inrymmas om hwaran.[1] Alltid äro kojorna fulla med rök och swärta; ty de ha ofta inga spisar, utan bränna deras torf på bara golfwet, såsom wåra Lappar.
På sina ställen finner man dock goda hushållsgrepp, af hwilka jag will nämna ett, som tör hända är wigtigare än det synes. De hafwa sina wallhjon som följa boskapen omkring hedarne. Jag har sett desse med en skäppa under armen och en handskäfwel i näfwen, hämta upp gödslen efter kreaturen, hwilka de sedermera sälja, ägande ingen annan årslön, än inkomsterna häraf. En god hushållare tänker alltid på ordspråket: när åkren blifwer gödd, så blir bonden född.
Ändteligen fick min näsa landkänning. af Holland. Ty här luktar matroser samt alla dess tillshörigheter, hela milarne, innan ögat får fäste på landet.
Med en sönderskakad kropp
Sänker jag mig i en skuta,
Får en stund mitt öga sluta,
Wakna sen med snufwa opp:
Men hon war mig wäl i lag,
Ty skall man i Holland resa,
Bör man resa utan näsa,
Eller snufwa ha, som jag.
Drygt betalar man sin del,
Får ändå med maten tära
- ↑ Här wore mycket att säga mot Swenska byggningssättet, och det slöseri af wirke, till de många wäggar och tak, som Swenske Bönders allt för många små hus medföra. När man kan hafwa likfså många rum under ett, som under tio tak, sparar det byggningswirket och är i flera hänseenden bättre.
