19
Men ack, för min synd har jag kommit hitut,
Mig härar af h - r - r förfölja.
Jag flygtar, de följa och ropa Kapun ---
Nu under min fäll i et hugnande skjul,
Mitt slumrande öga betäckes.
Men skam få den skälmen, som först gjorde hjul!
Af rullande wagnar jag wäckes;
Och när det tar ända,
Så drar man, törhända,
En kista med gnölande pipor[1] förbi.
När tupparne gala och klockan slår tre,
I grannskapet munkarne wakna[2]
De jäspa sit ave, de ringa, de be.
Än måste jag nattfreden sakna.
Dock pris ske det Höga:
Nu slutas mitt öga,
Båd wagnar och klockor och Munkar till trots.
God dag, min Herr Façon! säg, hwar är Börsen här?
Hwad! Börsen? swarar han, här intet Wärdshus är,
Som har så tokigt namn,[3]
Nej, säg mig, fortfor jag, hwar Edre Köpmän råkas,
Att öfwer Wäxelhwärf, om skepp och handel språkas?
Det kräket axlar sig och tiger,
Så högt hans lärdomspund ej stiger,
- ↑ Ett Positif eller litet Orgelwerk. Dagligen, mest om aftnarne, ser man dylika Oxdragare belägra portarne, der Resande gästa, och spela för några styfwer.
- ↑
Min olyckliga stjerna hade placerat mig mellan twenne
Kloster. Klockan 2 eller 3 ringa de till Ottesången och börja sin
andakt. När jag kommer ihog deras själamessor, påminner
jag mig Boileau, som sade:
Pour honorer les morts, ils font mourir les vivans.
- ↑ Man råkar en sprätt i Paris och frågar efter Börsen, så är det en glosa som han aldrig hört, liksom han ej heller äger minsta begrepp om sjöfart och skepp, dem undantagne som han torde hafwa fått af målningar.
