14
En Broder, hwars hjerta kärleken alldrig wågat bestorma, af fruktan att drunkna i hans strupe, kallade de andre bröderne för kammargrisar och begynte tralla:
Bort, Venus! — Låt oss glasen fylla,
Jag supa skall, tills jag blir full,
Och sen på Skutans waggning skylla,
Om någon ser mig ragla kull.
Kap. 7.
För de Lärde.
För att gagna den boksynte werlden, bör jag göra följande anmärkningar. Såsom hörande till Swenska språket, torde de kunna tjena till bihang för något Glossarium eller Ordbok. Sjömän äro store språkförwändare.
Hela werlden wet hwad det är, att ta sig en sup; men här på skeppen kallas det ta sig en Nisse eller Lasse. Det förra betyder en half jungfru bränwin, det senare en hel. Här får man icke äta som annat folk, utan man måste skaffa. Purra en menniska, är i land det samma, som spela sin nästa ett skalkstycke. Här betyder det, öppna en dörr, stryka på foten och säga: nu är det sju glas, hwilket åter skall utmärka hwad klockan är. Till att kasta en trekantig brädlapp akterut, som hänger i ett snöre, bebundet här och der med blå eller röda klutar, det kalla de med ett ord Logga. En fyrkantig kajuta bär namn af rundhuset, hwilket är snörrätt stridande mot Euklides, som bewisar, att en rund fyrkant är omöjelig. Likaså hade en trolltingest, med någre påskrufwade glasbitar, icke mer än tre
