19
Kap. 9.
Om Jerusalems jämmerliga förstöring.
Monstrum horrendum, informe, ingens. Virg.
Orcan, förfärlige Buse! näst den blodige Segerwinnarens tummelfält, det ohyggligaste spectakel som dödligt öga kan se. Huru skall jag kunna måla dig för andre? Konsten har än icke blandat färgor, fula nog, till att draga din bild. Men efter du en gång skrämt hjertat så långt ned i mig, måste jag hämnas så godt jag förmår. Om jag lefwer, skall folket på landbacken få weta, hwad du är för en öfwerdådig tyrann på sjön.
Om morgonen började han med en häftig blåst, och war i stadigt tilltagande ända till aftonen. Seglen gjordes fast. Rår och stänger strökos. Tre gånger sattes Apan till, och tre gånger slets hon i kras. Jag bjuder icke till att afmåla den dombådande horizonten, de tjutande wädren, eller de dödshotande wattenbergen, hwilka liksom murbräckor anstötte sidorna, kastande oss ömsom upp och ned, ty det öfwerträffar all föreställning; men jag är elak nog till att önska, att ett dussin af wåre wälmående Puderhjeltar der hemma, warit här, tre eller fyra minuter bara; ty en hel dag hade de stackarne alldrig uthärdat: Jag är säker då, att de mera skulle betraktat sin dödlighet, än sina wäl krusade hårlockar. Åtminstone lära de icke påstått, att Voltaire har långt bättre Religion än Luther. Det är wisst, att Finland understundom låg så begrafwet emellan skyhöga swall, att jag ej såg himmelen öfwer mitt hufwud större, än en af forntidens ordinära styfkjortlar. Detta lärde mig bäst förstå min älskwärde Naso, när han säger:
