24
Sångmö! war alfwarsam, och tystnen, I lekande toner!
Andakt helge min sång! ty jag will quäda den Högste,
Och min dödlige läpp framstamma den Ewiges under.
Gack, min frälsade själ, och läna dig wingar af Örnen.
Fly bland stjernornas här till himlens renare lufter,
Att du må finna den thron, der den Ewige Dundraren herrskar,
Makalös i Majestät, kringglänsad af tusende solar,
Delande lif åt allt, tillbeden af tallöse werldar,
Fruktad af helfwetes troll och firad af himmelens söner.
Kasta dig här tillbedjande ned och tacka din Herre;
Tala med Gud, men sätt försoningsmantlen emellan,
Ty din dödliga syn kan eljest ej bära des anblick;
Tala för oss, och säg: Se der i de lågare kretsar,
Der på det ändlösa djup i de sprutande hwalarnes hemwist,
Flyter en bräcklig spån, med suckande menskor i skötet,
Kastad ikring uti skyhöga swall af tjutande stormar!
O Du, som åker i skyn på dundrets rullande wagnar,
Kallar ur hemliga rum de långwäga brusande wädren,
Andas ikull de fastaste slott och ljungar i molnen;
O! förskräcklige Gud! lägg bort ditt hämnande koger,
Och war nådig igen. Ditt namn är ju Fader af ålder.
