25
Sänd dock en ömande blick ned på det bedröfwade Finland.
Kasta ditt öga till oss. Ditt leende, mägtige Fader,
Är all warelses lif; ditt hot all warelses ände.
Herre, du wiste din arm, och håren restes af häpnad,
Dagen slukades upp af nattliga frostiga mörker,
Djupet sprutade skum, din himmel slungade flammor,
Straffet bådades oss ur stormarnes dödsbasuner,
Och wi sågo wår graf! - - Men din förbarmande godhet
Lystrade till wåra rop, - - Du näpste de trotsande böljor.
Wäldige Gud! som synes i allt, och fattas af ingen,
Dödligt öga går ej Ditt heliga dunkel igenom;
Men en redlig suck, en bön kan hinna Ditt öra.
Derföre tacke wi Dig:
Härligt är Ditt namn, Du skyarnes ewige Konung.
Lofwe Dig himlarnes här! allt lefwande quäde Din ära,
Ty du frälsar i nåd. - - I djup, förkunnen Hans allmagt.
Sjungen er Skapares nåd, I luftens quittrande söner,
Och du frälsade folk! ack wörda din herskande Fader.
