27
gångor jag blifwit armbågad ur wägen för dem i Masthugget. Men på sjön äro de spake som lamm, och det som synes otroligare, de äro äfwen gudfruktige. Orsaken skall jag ej kunna säga. Men förmodeligen gör det mycket till saken, att det finnes dagg på skeppet och inga kjortlar eller krogskyltar. Att hafwet stormar då och då, torde ock bidraga dertill. Ty jag hörde wår Kapten säga en gång: Qui nescit orare, discat navigare.
Kap. 12.
Sammanliknelse emellan Staden Kongsbacka och Skeppet Finland.
Horat.
Homerus liknar den driftige Achilles wid en fluga. Hollberg, med ännu mindre skäl, sätter Christian IV. i bredd med wår Gustaf Adolf. En Holländsk Skeppare jämförde sin skönas näsa med rodret på sin skuta, och en Prest i Norrige sade, att menniskan är lik en skinnfäll full med ohyra. ”Mine börn”, ropade han på predikstolen, ”mennesket är ligt ett ludit skin, det er opfyldet med luus og gneder. Luusene kand de vel skrabe fraa sig, men gnederne icke saa; thi de ere inbedne i det ludne haar allt för meget. Lige saa kand de vel blive udav med den görlige synd, men arfsynden förmaa de aldrig blive qvitt.”
Kunna sådana liknelser winna bifall, twiflar jag icke, att min förtjenar förundran. Öfwerensstämmelsen är åtminstone långt mera synbar emel-
