28
lan Kongl. Sjö- och Stapelstaden Kongsbacka, och Swenska Ostindiska Compagniets Skepp Finland.
Mycken boskap finnes der; så gör det här ock. I Kongsbacka äro twå långgator; dylika ha wi på Finland, nämligen Babols-gatan och Styrbols-gatan. Räkna de många twärgränder hos sig, så kunne vi uppwisa hos oss en Smedgränd, en Repareban, en Båtsmansgång, m. m., allt efter som wåre werkstäder ge anledning. Öfwerträffa de oss i antalet af krogar, så öfwerträffe wi dem i konsten att dricka. Wårt Rundhus swarar emot deras Rådstuga, liksom ock wår Mesansmast oskämmandes kan jämföras med deras Kyrkostapel; ty begge äro af träd och rödfärgade. På Torget i Kongsbacka ser man alltid en hop gamla timmer- och brädstycken liggande, och på planken rundt omkring hänga quinnfolken hwarjehanda linnkläder att torkas. Samma utsigter har man här fram på backen, om jag annars får låf, att likna Matrosernes linne med de förenämdas. Uti finheten är wäl föga skillnad; men jag fruktar det är obelefwadt af mig, att så nära undersöka Mamsellernas nedandelar, och än mer att omtala. Derföre tiger jag dermed. De ha en kåk der. Wi ha stormasten här. Wid den förre risas H...r. Wid den senare daggas Jungmän. Det ena sker efter Landslag. Det andra efter Sjö-Artiklar. Större delen af Inwånarne der äro fattige, och gå barfota om sommaren; de fleste på Finland äga intet mer än tröjan, och bruka i wärman allenast deras naturliga skor. I Kongsbacka såg jag en puckelryggad Skräddare; en dylik Kamelunge ha wi äfwen här att beskåda. Kan en storm rifwa bort wårt toppsegel, så kan deras Stapelrättighet wid något annat tillfälle förloras. Med ett ord, om jag undantar trädskor, hwilka jag hört slam-
