34
Kap. 15.
Wårt wistande i Swinörsund.
Nos convivia, nos prælia virginum cantamus. Horat.
Wåre Herrar Supercarg och Kapten begynte strax med skeppets angelägenheter och förbättringar. De hade tagit sitt högquarter hos en General-Skeppsmaler wid namn Galtrup, en berest, munter gubbe, som hade sett alla spökelser i naturen, ända till fanden sjelf, hans mamma och närmaste slägtingar, de helige Inquisitions-Fäderne i Spanien och Portugal. Han undfägnade sina gäster med sagor och stekta kråkor, hwilka han kallade en smuck willebraad. De förra roade öronen, ty gubben satte hop artiga osanningar, och war i stånd att utdraga en sex quarters historiestump till en hel kabellängd; men de senare hade ej samma werkan på smaken, hwarföre Herrarne nödgades upphämta Kajut-Kocken till att förestå Herr Generalens kök. Herr Galtrup sjelf, så wäl som hans Måg Ferröh, en klotrund ölstomme, till embetet en Skeppare, funno begge wår Swenska matordning mycket solid, och bewisade det också med deras alltslukande matlust.
Wåre ynglingar rakade emellertid alle närliggande byar omkring, släpande med sig bössor, fioler och winbuteljer. Förmiddagarne jagades i bergsskrefworna. Assistenten von H. höll oss med wildt hela tiden. Wi spisade änder och willgäss, medan kråkstekar wankade hos Generalen. Bland annat fälde han en ofantlig örn, hwilken satt högst på en klippa. Denne stupade hällen utför, men syntes ännu wilja förswara sig, hwarpå följde ett lustigt handgemäng emellan begge partierna, till dess än-
